Konfidentiell arbetande text nedan!
Paradigmatisk utgångspunkt: Upprepade tankar/handling/… refererar till vanebeteenden som vanligen operationellt betingats – vanligen omedvetet eller delvis medvetet inlärning/träning för att
(a) skapa just vanebeteende, t.ex. inom prestationsområden för att utveckla hälsa och prestation hand i hand, eller
(b) om destruktivt vanebeteende, internaliseras från omgivningen konkret eller mentalt föreställd företrädesvis omedvetet men kan efteråt inses som minneskontrakt (principiellt efter Kelly, 1955 Personal Construct Theory) i Limbiska systemet och som med dominerande makt styr individens beteende.
Principen är den samma men ”input källan” är helt olika, i ”b” företrädesvis automatiskt internaliserat direkt till Limbiska systemet och då inte föremål för rationell kritisk granskning. Alltså, stress genererade emotionell ångest/panik/depressions reaktioner styr … en form av dominerande makt som vi benämner vanmakt. Effektiv behandling kräver (tyvärr) vanligen att patienten får en individuellt kunskapsbaserad information där rekonsolidering (reconstruction, Kelly, 1955) ingår inklusive hur några traditionella beteendestrategier inkluderande integrerad biofeedback konkretiserar rekonsolidering!
S.k. ”OCD” (https://iocdf.org/about-ocd/ = är egentligen läkemedelsstyrd diagnos som i grunden bör ifrågasättas (trots många inom psykiatrin ”köpt denna biopsykosocialt medicinskt ogrundade diagnos)!
Konstruktiva och destruktiva vanebeteenden är egentligen etablerade och vidmakthållna via operanta och klassiska betingningar – alltså enligt fobi principen där läkemedel endast bör användas som simdyna (givet inte livshotande tillstånd) för effektiv integrerad psykofysiologisk beteendemedicinska och patientkunskapsbaserade insatser, framför allt användande av skräddarsydd verktygslåda där integrerad biofeedback utgör en viktig del!
Övergripande inledande diskussion: Rädslor skrämmer oss på många sätt – fobier, tvångsbeteende/tankar, olika typer av prestationer, sociala relationer, …. Så det kan vara ytterst viktigt att förklara i funktionella processtermer VAD är det som sker, HUR utvecklas de, och kanske framförallt VAD kan vi göra för att befria oss från dessa rädslor – befria oss och inte sällan vår omgivning från detta slaveri, ett ordval som George Kelly1 använde och arbetade utifrån på 1930-50 talet i USA.
Ett enkelt svar på ovan är att i stort sett alla typer av rädslorelaterade problem har byggts upp enligt fobiprincipen och kan nu äntligen egen-behandlas av väl vetenskapligt och kliniskt under byggda metoder som sista årens intensiva forskning bringat ”upp på bordet”. Hur länge det tar innan det blir del av psykiatrins jul/smörgåsbord är svårt att säga eftersom utbildningar och praktisk måste göras om – något som nu börjar ske på olika håll – även av vänner/kolleger till mig, bl.a. ledande kliniker i London. Nedan skall jag försöka att förklara kunskapsläget!
1 Kelly anser jag var en av de främste men också mest bortglömde? Följaktligen har Kellys – ännu ej förstådda banbrytande arbete – legat till grund för min doktorsavhandling 1986 och allt kliniskt arbete genom åren.
Inledning:
Vi alla har olika former av även mer eller mindre intensiva och frekventa euforiska- och depressiva vanebeteenden som sker oftast sker ”tyst” men när det uppstår direkt eller indirekta sociala/beteende/emotionella konflikter så blir de föremål för observationer där vi förenklat försöker förstå dessas ytterst komplexa och icke-vetenskapligt/kliniskt välförstådda processer. När diagnoser ställs så är de ofta underbyggda på ”lösan sand”, vilket även s.k. experter inte alltid inser. I stället kan diagnoser stämpla in människor i låsta positioner utan nycklar till lösningar.
I princip måste alltid en diagnos grundas på mer än bedömd symptombild – framför allt vilka processer/mekanismer som orsakar symptombeteendena, hur de utvecklats, hur aktuell diagnoshypotes förklaras för patienten och vilket olika (aktuellt!) kända metoder det finns att påverka dem och förebygga återfall.
I princip utgör olika formera av dominanta måste-beteenden/reaktioner (t.ex. OCD, PTSD) (ofta blixtsnabb) aktivering av (ofta aggressiva och/eller ångestskapande) tidigare internaliserade fobiminneskonstrakt – alltså FobiKonstraktMinnen, (FKM, som jag benämner dem i operationellt hanterbara termer) – ofta kännetecknande av generering av panik/ångest som med tvingande kraft påverkar individen och inte sällan dess omgivning. I princip styr individers FKM även hela grupper och organisationer, t.ex. maktövande despoter sociala-politiska organisationer/system.
Det kan åtgärdas på individnivå effektivt genom nygamla metoder som – anpassade till varje människans förutsättningar och möjligheter – vi nu börjar förstå och empiriska studier bekräftar! Några av dem uppvisar glädjande nog ytterst lovande och överraskande snabba resultat – dessutom kan med fördel patienter själva göra ”grovjobbet”! Mera om detta nedan.
Definitionstext 1: Tvångstankar/beteende benämndes tidigare som grundad i ”fobibenägen” personlighet men ersattes av OCD (obsessive compulsive disorder – svenska: tvångssyndromstörning – ingen vacker ordkombination som INTE antyder vad det är, hur det utvecklats och hur man själv kan bli fri från sådana tankar/beteenden) där OCD sannolikt genomdrevs direkt och indirekt av läkemedelsintressen och deras ”tillskyndare”, eftersom fobigenererande minneskonstrakt (se nedan) inte ”behandlas” med läkemedel. Korrekt bör det men dagens neuropsykofysiologiska kunskaper definieras som ”Limbiskt (däggdjurshjärnan – utvecklad under flera hundra miljoner är – hos människan, var unika del utvecklats sista c 300.000 åren) automatisk, vanligen ej medveten, kontroll av en människans beteende grundat på den människans unika utveckling av företrädesvis internaliserad uppbyggnad av minnekonstrakt system!
Definitionstext 2: Fobiska MinnesKonstrakt (FMK) är uppbyggda i och har därmed sin ”hemvist” i vårt Limbiska system och kan i varierande grad blixtsnabb och lätt sätta igång stressrelaterad rädsla/ångest/panik/… av även icke-medvetet observerade stimulus – men vi vet sedan få år att vi kan rekonsolidera dessa, d.v.s. till och med ändra själva neurologiska nätverksminne-konstruktionen! Det sker inte med läkemedel utan med psykofysiologisk beteendemedicinska metoder!
Nedan diskuterar jag hur detta sker utifrån hur vi själva via relevant ”kunskapsinhämtning” och utbildning om hur vi kan använda den fobi-verktygslåda som vi använder och dess individuella, personligt utformade tillämpning.
Vad karakteriserar ”mental obalans” generellt oavsett ”smala rigida diagnoser”?
Eftersom vi egentligen inte väl förstår neurofysiologisk-psykologiska lokalisationer liksom funktionsrelationer mellan olika funktioner i vår hjärna förenklar jag dels
- Utgår som de flesta i dag från MacLean (1949) och den evolutionära uppdelningen i (i) reptil/ödlehjärnan, (ii) däggdjurshjärnan (den del delar den i tidig och sen evolutionär utveckling och (iii) den mänskliga delen av hjärnan – se t.ex. https://en.wikipedia.org/wiki/Triune_brain – för kritik av Triune Brain Theory https://www.quora.com/What-is-the-current-scientific-status-of-the-triune-brain-theory-proposed-by-MacLean#
- hjärnans två helt olika språk har avgörande betydelse för alla våra funktionella processer där vår hjärna är involverad – skiljer ut verbala (kognitiva, medvetna, resonerande/elaborerande) och spatiala system (prekognitiva, företrädesvis icke-medvetna åtminstone direkt), d.v.s. hjärnans 2-kod system där spatiala har flera hundra årmiljoners evolution och verbala c 300.000 år av utveckling där det senare är en evolutionär påbyggnad på det spatiala – däggdjurs- och reptilhjärnans). Enkelt formulerat som ”old” och ”new” brain grundläggande plattformar (ofta enbart kallat för Amygdala eller Limbiska systemet där Amygdala. Hippocampus m.fl. ingår) och dels
- mer ingående vissa aspekter som har central betydelse, t.ex.
- Hastighet i informationsprocessande där old brain är blixtsnabb (och ”new brain” långsammare, resonerande) och där stressrelaterat (vanligen sympatikus genererad blåslampa) processande också är blixtsnabb svart eller vitt, alltså antingen full fart eller inte. Speciellt handlar detta om PTSD baserade fobibeteende (aktiverade av minneskonstrakt i Limbiska systemet).
- Att ”old brain” utgår ifrån en individutvecklad karta av verkligheten (Karl Popers Värld 2. Se t.ex. http://stressmedcenter.com/vetenskap) som uppfattas som objektiv verklighet (eftersom t.ex. däggdjuren inte kunde eller hade (medvetande och) tid att reflektera ”är detta verkligen farligt och hot som kräver blixtsnabb reaktion från mig” medan ”new brain” skapar helt nya möjligheter att antecipera/förutse, skapa abstrakta, hypotetiska alternativ av möjliga lösningar för förutsedda problem, mental simulera olika utfall … i princip som George Kelly formulerar i ”manas a scientist 1955.
- Att vid akuta stressrealtioner tar old brain över och vi kan ofta inte ens verbalt-kognitivt tänka utan handlar automatiskt, kanske destruktivt, t.ex. liksom gåsmor som börjar putsa sig när hennes ungar hotas av rovdjur (kämpa för att rädda dem) eller fly (för att rädda sig själv). Alltså automatiskt aktivering av beteendeprogram. Hos människan är liknande faktiskt ”normala” automatiska beteenden när (framför allt PTSD plattformade) fobireaktioner uppträder, hur överdrivet/felaktigt/irrationellt vi (inte alla) kan inse samtidigt som vi klättrar upp i ett träd när vi anfalls (som vi tolkar det när hunden närmar sig med viftande svans) av en mindre skällande hund – samtidigt som vi känner oss löjliga och skämt – också mer och mer förlorar självrespekt som i sin tur förstärker vår rädsla som generaliseras mer och mer … .
- När man akut kontrolleras av ”tvångsinriktade” PTSD grundad/plattformade fobireaktion/beteende/tankar (t.ex. OCD) och automatiskt lyder dem – med eller utan ackompanjerad ångest/panik laddande krafter – så är det svårt att överhuvudtaget tänka verbal/rationellt. Även om man vet att omgivningen skall försöka att inte spela med – eftersom de då förstärker fobin (via operant betingning) ännu mer = förlorar (-1-0) utan de bör ignoreras – vilket kan skapa ytterligare panik och aggressioner eftersom man känner sig utelämnad åt sina ofta våldsamma destruktiva emotioner. Hur kan man då – trots denna Limbiska fobikontroll – parallellt säga till sig själv (new brain – verbalt medvetet) ”att känslorna är verkliga i termer av subjektivt upplevda som jag vill göra allt att bli fri ifrån MEN att det som genererar dem är biologiskt inlärningsskapade traumatiska minneskonstrakt som aktiveras och därmed skapar panik/ångest/… reaktioner/känslor”? T.ex. säga till sin omgivning ”nu kommenderar mina panikreaktioner, skapade av mina traumatiska minneskonstrakt – som jag vet jag kan stegvis med relevanta psykofysiologiska beteendemedicinska metoder/strategier kan bli totalt helt fri ifrån – att kommenderar er alla att ni får inte … eller måste göra … eller … vilket jag nu ber er att inte göra fast min fobi försöker tvinga mig att säga/göra/ … detta!” Alltså i princip ”gör ej vad jag säger emotionellt tvingad av min fobi att säga/göra/… – därför då vet jag rationellt att vi då tillsammans tar ett steg mot 1-0 –> så ge mig i stället värme och uppmuntran i min fobikamp, förmedla trygghet genom era beteende … i stället för att lyda mina fobibaserade krav …. Då känner jag att vi kämpar tillsammans”
- I princip kan man säga att enbart exponering – terapimetod konstruerade för patienten artificiellt/abstrakt (och inte nödvändigtvis av patienten motiverad) träningsexempel utan individuell relevans eller under/i verkliga fobireaktioner som diskuteras ovan – är i princip ett reaktivt beteende MEN om man proaktivt utmanar genom att lägga emot, t.ex. använda en reciprok hämningsstrategi direkt i akut läge eller i akut läge be omgivningen inte lyda fobiska kommandot – alltså reciproka i samförstånd (OBS kunskaps motiverat och planerat innan!) i nära/kära relationer där nära/kära personer känner delaktighet i ”alla vinner”-kämpande tillsammans) har en direkt relevans på problemens ”nedsläckande”! Alltså, bättre än en konstruerad artificiell exponering i terapi-situationer, givet inte terapeuten gör integrerade biofeedbackmätningar för att synliggöra när biologiska system verkligen reagerar som de skall när exponering sker, d.v.s. stressgasen avklingar och successivt ökat lugnt sker både fysiologiskt och psykologiskt! Förklarar, visar och därmed motiverar att ”det lönar sig” alternativt när data ej är konstruktiva leder till förändring av strategierna ….
- Men ett problem är att när INTE socialt reciprokt samspel sker, kan problembäraren (patienten) känna sig (som inte förstår varför fobibeteendet automatiskt tar kontrollen) kränkt, ingen bryr sig om mig, … kan det fördjupa problembilden – alltså en destruktiv rekonsolidering! OBS ofta talar vi om rekonsolidering (både härd- och mjukvara!) som en positiv förändring men det beror på utfallet av retentionsprocessen – negativt förstärker fobiska minneskontraktet och positivt försvagar det!
- Angående aktuella effektiva reciproka metoder så sker nu en mångfaldsutveckling av nygamla (rehabiliteringsmotiverade av rekonsolidering-forskningen) och nya metoder (mer om detta nedan).
- Text
Länk: https://thebraincoachway.com/getting-out-of-your-own-way-make-friends-with-your-default-mode-network/ (metod som bl.a. Antonio Martins-Mourao använder http://www.londonscientificneurotherapy.com/about_us.html
