Att ta ansvar för sin egen hälsa är inget kunskaps/praktik artat som kommer flygande. I stället så överfalls vi nu av en ökande tsunami av medial information – profit- eller ej relaterad – som strömmar från mer eller mindre seriösa, själv-utnämna experter. Samtidigt så hanterar ingen av oss – experter eller ej – absolut kunskap men väl olika grader av sannolikt säker kunskap – och dess praktik som kräver anpassning till varje individs biologiska, psykologiska och sociala-kulturella förutsättningar – som varierar varierande mellan och inom individer över situationer och tid.
Här utgör samarbete med patienten för oss kliniker (och forskare) ett måste som också måste bygga på patienten som resurs och medarbetare givet vi erbjuder patienter, från början av en första klinisk kontakt, utbildning – en utbildning som är optimalt effektiv och användbar samt förståelig – användarvänlig.
Min erfarenhet grundar sig på 30 års kliniskt arbete som jag i en fotnot nedan mer detaljerat liksom min avhandling från 1986 som vårt kliniska arbete har byggt och bygger vidareutvecklat på.
Här nedan vill jag beskriva mera vad/varför och hur patientutbildning kan ske och vilka möjligheter som detta skapar samt hur detta kan genomföras i ett kliniskt kontext.
… mer text kommer …
Fotnot: ”Patienten som utbildad, aktiv, rimligen kompetent resurs och medarbetare i sin egen rehab” (en version i http://stressmedicin.se/information/patienten-som-utbildad-aktiv-resurs/) är en manual vidareutveckla från min avhandling 1986 (MedBestämmande i Livet, MBiL) där patienter (men kan vara i princip olika fokus icke-kliniska fokus) bjuds in till grupputbildning där manualen är beskrivning av en biopsykosocial medicinsk verktygslåda som var och en skräddarsyr, vid behov med coachning, utifrån egna förutsättningar och möjligheter. Eftersom vi bygger på ett psykofysiologiskt paradigm inkluderande olika former av biofeedback är det möjligt att SE effekter av VAD MAN GÖR liksom göra det man ser! Detta gäller verktyg som är direkta, t.ex. autogen biofeedback träning http://stressmedicin.se/information/biofeedback/mer-om-biofeedback/ medan t.ex. föda (extremt viktigt för alla typer av hälsoutveckling) kan vi vanligen inte avläsa direkt – dock faktiskt negativt, s.k. postprandial inflammations reaktioner http://stressmedicin.se/information/om-foda/.
Att arbeta utifrån att se patienten som en resurs och inte ett besvärligt problem får vanligen många positiva effekter där t.ex. motivation att genomföra sina egeninsatser – som utgör en avgörande del i interventionerna. Viktigt år också att patienten rimligen förstår resultat av utredningar liksom också vad dessa motiverar olika behandlingsinsatser. Alltså, kan medverka aktivt där vi tillsammans finner lösningar – skräddarsydda sådana!
