Lyfter denna fråga eftersom den blir allt mer aktuell även om den inte är ny på något sätt.
- Problemen med inkompetenser inom organisation och ledarskap berör jag inte här av flera skäl där ett faktiskt är positivt, att det kanske kan ske en konstruktiv utveckling genom nya anställningar i Gävleborgs län. Det andra är att, åtminstone tidigare, tala för uppenbart ointresserade öron kräver andra vägar …
- Däremot; standardisering av produktionen av kroppslig och framför allt mental hälsa utgör ett ökat problem där likheter med t.ex. köttproduktionen ökar. Varje ansvarsfull klinker vet att människor är olika i de flesta ohälsorelaterade områden och kan inte standardiseras. Att t.ex. för högt blodtryck få en remiss på motion i stället för läkemedel kan ses som ett framsteg i termer av ett ”verktyg/läkemedel” men ytterst sällan är det lösningen som i stället är hela den biologiska, psykologiska och sociala verktygslådan (se nedan) eller ADHD stämplande framgångsrikt regisserat av läkemedelsindustrin via DSM V, som epidemiskt hotar utveckling av hälsoutanförskap på helt felaktiga kunskaps- och utredningsgrunder vars destruktiva konsekvenser vi troligen bara ser början på början.
Glädjande sker nu en konstruktiv kunskapsexplosion inom många hälsomedicinska områden, inte bara inom födosidan – äntligen nu när nu läkemedelsindustrin succesivt tappar järngreppet om medicinen och psykiatrin och indirekt psykologin – utan flera områden som sammanfattningsvis bekräftar den utveckling inom psykofysiologisk beteendemedicin som pågått i skymundan sedan i princip 1950 talet. Hur vi rör på oss, andas biologiskt korrekt, hanterar psykologisk vår tillvaro och äter utgör klokt (dock inte lätt att finna ut!) alla avgörande ”verktyg/läkemedel” som vi själva kan påverka vanligen. Jag namnger detta sedan 30 år för mat/matreceptet, M för motion, A för andning, T för tankar och mar för föda. Men vi skall inte använda dessa verktyg standardiserat, alla på samma sätt! Avgörande för individuella utveckling är att var och en av oss lär oss att använda verktygen på det sätt som passar var och en av oss! Och dessutom kan avläsa om vi är på rätt väg (se nedan kort om integrerad biofeedback)!
- Kunskap via utbildning och praktik via coachning som motivation för skräddarsydda egeninsatser måste få ske över tid, t.ex. via studiecirkel varje vecka (som jag använde i min doktorsavhandling 1986). Det gäller i princip alla livsstilsrelaterade sjukdomar och mentala problem – men även flera andra områden som jag inte diskuterar här.
Vad jag inte i denna text diskuterar är psykosocial-kulturella delen. Lika viktig anser jag!
Vad jag inte heller diskuterar ovan är hur vi faktiskt inom psykofysiologisk beteendemedicin i många fall kan se om våra egen insatser sker i rätt riktning – detta kan sker med integrerad biofeedback.
Genom att samordna medicinska, psykologiska och psykiatriska verksamheter med folkrörelsebaserad grupputbildning (något som vi inom stressmedicinen arbetat för sedan c 1991) kan patienter verkligen känna sig motiverade genom att utbildas i termer av ”patienten som aktiv, utbildad resurs i sin egen rehab”. Fördelen är att när patienter uppnått återvunnen hälsa så har de byggt in prevention som har potentialen att bidra till fortsatt bibehållen och förstärkt hälsa!
Är ovan omöjligt att genomföra inom hälso- och sjukvården? Nej anser fler än jag, men det fodras omfattande insatser på alla plan! En investering i folkhälsa- och livskvalitet i termer av alla – utom profitintressen om de inte lägger om till mer humanistisk kurs – vinner.
